för vem skulle bry sig?
allting började med lite smsande på förmiddagen som senare fortsatte lite senare vid lunch. Vi bestämde att jag skulle hem och hälsa på honom. Trots vänners uppmaningar om att stanna hemma, åkte jag. Dum som jag var, verkligen. Min mamma skjutsade mig dit, till det vita, fyrkantiga huset. Jag hade inte varit där så mycket, men jag visste ändå exakt hur det såg ut där inne. Mamma släppte av mig och jag gick på sten plattorna uppför trappan till deras slitna altan, där jag förstiktigt knackade på dörren. Hans mamma, hans otroligt söta och snälla mamma öppnade. Hon frågade hur jag mådde och jag svarade. Jag gick upp till rummet, men precis utanför satt hans pappa. Vi hälsade på varandra och han frågade hur det var i skolan och lite allmäntprat. Jag knackade på den bruna dörren som var precis framför mina ögon. Jag öppnade och jag såg Eminem planschen vid ena väggen, och en svart tröja hängandes på en galge, vid gardroben. Sängen stod precis där den brukade och precis jämte den mörka träfärgade, långa hyllan, satt han. Vid sin dator precis som vanligt. Han hälsade och jag hälsade tillbaka. Efter lite prat om hur det var så bestämde vi oss för att kolla på en film. Eftersom datorn stod så långt ifrån sängen så bestämde vi oss för att hämta hans lillebrors TV. När den väl var hämtad så fungerade inte högtalarna så det var till att ta högtalarna vid hans pappas dator. Hans pappa tyckte det var onödigt, så det blev väl ett par högljudda och inte allt för snälla ord. Hans lillasyster la sig i, och de var väl inte heller så snälla mot varandra. Jag fick bestämma film och jag valde xXx, för Vin Diesel är så olagligt snygg. Jag kände att stämningen bara blev mer och mer stel och vi kollade på filmen. Min pappa skickade sms under filmen och sa att han skulle komma och hämta mig om en stund. Precis när han fått reda på det, gick han in på toaletten. Då förstod jag ingenting men nu gör jag det. Han kom tillbaka och var väldigt på. Han började pussa mig, och ta på mig. Jag sa att jag inte ville, men han lyssnade inte utan bara fortsatte. Han verkade bli mer och mer upphetsad av vad han gjorde. Jag förstökte ta bort honom, men med tanke på att han vägde 20 kg mer än mig, och var mycket längre och starkare än mig. var det förgäves. Han började klä av mig och jag sa nej, att jag inte ville. Men ingen reaktion. Han tog av sig sina egna kläder. Han tog min hand neråt, och visade hur jag skulle göra. Jag gjorde inte som han sa, för vem vill göra något man blir tvingad till? Han tog hårt om min hand och sa att jag skulle göra det. Jag gjorde det, jag var så äcklad och ville bara hem. Eller bort, dit ingen kunde hitta mig. Jag ville bara dö, jag ville spy, jag ville bort, jag ville inte leva. Han började försöka trycka in den i mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Det gjorde så ont. Men vad skulle jag göra? Om det ligger en nästan 80 kg tung kille över mig, som trycker in sin snopp i mig. Oskuld, dum och liten. Vad hade jag att säga till om? Om han njöt till fullo? Inget. Jag låg och vred mig av smärta, väntade på att pappa skulle ringa och säga att han var utanför. Till slut gjorde han det och han slutade. Jag försökte hålla inne tårarna och det gick bra. Jag tog på mig mina kläder snabbt och skulle ställa mig upp, smärtan gjorde sig påmind och jag satte mig ner av ren smärta. Men jag tänkte bara bort härifrån fort och lätt. Jag sa inget utan bara gick, jag ville bara lägga mig ner på grund av den där bultande, svidande känslan där nere. Men jag måste kämpa. Jag tog mig till slut ut till bilen och jag var så rädd att pappa skulle se att jag hade ont. Syns det att detta har hänt? Syns det att man har ont? Syns det att hela kroppen skriker efter luft? Syns det att man har blivit våldtagen? Jag försökte dölja tårarna som sakta rann ner för mina kinder. Jag försökte att låta precis som vanligt, och jag tror att jag lyckades. När jag kom hem gick jag snabbt upp till mitt rum, eller så snabbt som jag kunde utan att jag ramlade ner på golvet. I det ögonblicket när jag la mig i sängen förstod jag vad som verkligen hade hänt. Detta hade verkligen hänt mig. Det som jag absolut aldrig hade kunnat tänka mig skulle hända mig, det hade skett. Jag duschade, försökte duscha bort det onda och smärtan. Men utan resultat. Jag bara satt där under vattnet och grät, och funderade. På att allt var mitt fel, att jag får skylla mig själv. Hur kunde jag åka dit? Hela hösten var full med smärta i underlivet. För det mesta ingen idrott och konstiga anledningar till att inte behöva vara med. Men aldrig den sanna anledningen. För den höll jag för mig själv, för vem skulle tro på mig? Den slitna lilla blonda flickan, vem skulle lita på vad hon sa var sant? Ingen. Så ingen fick reda på det förren ett år efter. Och smärtan gör sig påmind än idag.
Jaja, rolig och händelserik helg. Tack för att ni förgyllde den. Jag tycker så mycket om er. Skola imorgon och hoppas på att få träffa Nathalie och de andra.
Kommentarer
Trackback
