saknad
Jag trodde aldrig att jag skulle få känna sån smärta av att mista någon man känner här på jorden.
Jag förstår inte och jag tror aldrig jag kommer att fatta.
Det är som i en film, men den här filmen kommer aldrig ta slut, inte i mitt liv.
Du försvinner allt mer hos vissa, men hos mig kommer du aldrig att försvinna.
Jag delar med mig av mina tankar och drömmar till dig, fast du kanske inte hör och fast du inte svarar så... Ja, jag saknar dig.
Pappa säger att jag har svårt för att inse saker, speciellt det här. Att du är borta. Och att jag har svårt att inse vad som egentligen har hänt. Du var som en extramamma för mig, du & mormor tillsammans. Varför gick det så fort? Men nu, nu är du som en ängel som vakar över våra liv.
Jag tror ingen förstår hur mycket jag egentligen saknar dig. Du var och är en del av mig. Jag förstod nog inte hur mycket du betydde för mig förrän du försvann. Jag kommer alltid att minnas dig, alltid, alltid och alltid. Det kommer alla göra, alla som fick ta del av dig, underbara Märta.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta. Det har varit jättesvårt för mig, men jag försöker. Du kommer alltid vara vår älskade Märta, alltid! Men du var tvungen att lämna världen, lämna oss. Dels på grund av att cancern tog ditt liv och dels för att du var väldigt gammal.
Jag tror att du vill att jag ska fortsätta leva mitt liv. Men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, hela tiden. Alla minnen kommer fram. Jag kommer alltid minnas dig, Märta.
Du har samma plats i mitt hjärta som du hade när du fanns här hos oss. Och jag vet att du alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta, för alltid.
Saknaden är stor och det är tomt utan dig. Bara en massa sorg, bara en massa minnen och även en massa glädje från minnena med dig, bara en massa tårar. Jag kan inte dölja mina tårar. Nu fattar jag hur det känns för människor som har mist någon. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag och alla andra som kände dig, kommer alltid minnas dig.
Jag längtar efter dig och jag undrar hur det kunde hända så snabbt. Jag förstår inte. Någonstans måste du finnas. Ja, visst finns du, inom mig. För du kan väl inte vara död? Du är inte död, jag ser ju dig, i mina drömmar, där lever du.
Varför dog du innan jag hann träffa dig? Innan jag fick krama dig en sista gång? En sista gång kunde jag få höra dig prata. En sista gång kunde jag fått hålla din hand. En sista gång kunde jag fått se dig. En sista gång...
Min älskade Märta, i mitt hjärta, i våra hjärtan för alltid. Jag hoppas att du vakar över mig nu. För mig har du alltid varit en ängel, och oavsett hur du ser ut och hur du än är och vart du än är, kommer du alltid att vara en ängel för mig.
Du är långt ifrån oss nu och det kommer att dröja ett tag innan vi ses igen. Jag hoppas att du har det underbart och allt tills vidare. För jag vet att du kommer ha det bra där uppe i paradiset, himmelen, Nangijala
Vi fick låna dig i 90 år, 2månader och 22 dagar, även om jag bara fick leva med dig i 16 år och månad ungefär är jag glad och nöjd över den tiden jag fick tillsammans med dig.
Du finns i våra tankar hela tiden. Varje dag är det någonting eller någon som påminner om dig. Vi tittar på foton och minns. All glädje du spred omkring dig trots att du kände smärta. På så sätt håller jag dig levande, inom mig. Du är en ängel.
Vila i frid, Märta Pettersson.
Det var längesen jag skrev detta, men jag kände att idag passade detta för mig.
Jag förstår inte och jag tror aldrig jag kommer att fatta.
Det är som i en film, men den här filmen kommer aldrig ta slut, inte i mitt liv.
Du försvinner allt mer hos vissa, men hos mig kommer du aldrig att försvinna.
Jag delar med mig av mina tankar och drömmar till dig, fast du kanske inte hör och fast du inte svarar så... Ja, jag saknar dig.
Pappa säger att jag har svårt för att inse saker, speciellt det här. Att du är borta. Och att jag har svårt att inse vad som egentligen har hänt. Du var som en extramamma för mig, du & mormor tillsammans. Varför gick det så fort? Men nu, nu är du som en ängel som vakar över våra liv.
Jag tror ingen förstår hur mycket jag egentligen saknar dig. Du var och är en del av mig. Jag förstod nog inte hur mycket du betydde för mig förrän du försvann. Jag kommer alltid att minnas dig, alltid, alltid och alltid. Det kommer alla göra, alla som fick ta del av dig, underbara Märta.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta. Det har varit jättesvårt för mig, men jag försöker. Du kommer alltid vara vår älskade Märta, alltid! Men du var tvungen att lämna världen, lämna oss. Dels på grund av att cancern tog ditt liv och dels för att du var väldigt gammal.
Jag tror att du vill att jag ska fortsätta leva mitt liv. Men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, hela tiden. Alla minnen kommer fram. Jag kommer alltid minnas dig, Märta.
Du har samma plats i mitt hjärta som du hade när du fanns här hos oss. Och jag vet att du alltid kommer att finnas kvar i mitt hjärta, för alltid.
Saknaden är stor och det är tomt utan dig. Bara en massa sorg, bara en massa minnen och även en massa glädje från minnena med dig, bara en massa tårar. Jag kan inte dölja mina tårar. Nu fattar jag hur det känns för människor som har mist någon. Jag saknar dig. Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag och alla andra som kände dig, kommer alltid minnas dig.
Jag längtar efter dig och jag undrar hur det kunde hända så snabbt. Jag förstår inte. Någonstans måste du finnas. Ja, visst finns du, inom mig. För du kan väl inte vara död? Du är inte död, jag ser ju dig, i mina drömmar, där lever du.
Varför dog du innan jag hann träffa dig? Innan jag fick krama dig en sista gång? En sista gång kunde jag få höra dig prata. En sista gång kunde jag fått hålla din hand. En sista gång kunde jag fått se dig. En sista gång...
Min älskade Märta, i mitt hjärta, i våra hjärtan för alltid. Jag hoppas att du vakar över mig nu. För mig har du alltid varit en ängel, och oavsett hur du ser ut och hur du än är och vart du än är, kommer du alltid att vara en ängel för mig.
Du är långt ifrån oss nu och det kommer att dröja ett tag innan vi ses igen. Jag hoppas att du har det underbart och allt tills vidare. För jag vet att du kommer ha det bra där uppe i paradiset, himmelen, Nangijala
Vi fick låna dig i 90 år, 2månader och 22 dagar, även om jag bara fick leva med dig i 16 år och månad ungefär är jag glad och nöjd över den tiden jag fick tillsammans med dig.
Du finns i våra tankar hela tiden. Varje dag är det någonting eller någon som påminner om dig. Vi tittar på foton och minns. All glädje du spred omkring dig trots att du kände smärta. På så sätt håller jag dig levande, inom mig. Du är en ängel.
Vila i frid, Märta Pettersson.
Det var längesen jag skrev detta, men jag kände att idag passade detta för mig.
Kommentarer
Postat av: erika
du skriver så fint.
sitter här och gråter nu.
jag älskar dig
Trackback
