minnen

En kväll på jullovet 2006 då jag loggar in på msn och får reda på vad som hänt. Jag blir såklart ledsen och undrar hur fan tjejen ska klara detta. Jag erbjuder mig att följa med till minnes-stunden för honom, det är en självklarhet för mig eftersom att ställa upp för sina vänner är en utav de största normerna som finns inom vänskapen.
Vi åker tåg och träffar hennes och hans kompisar. Vi går till kyrkan och sätter oss i bänken vid hans mamma, pappa, lillebror och storebror. Det var det värsta av allt, att se en hel familj gråta över sin son. Och att se sin vän helt förstörd så hon inte ens kan stå på benen. Men hon fick ligga på min axel och gråta och jag fick vara som ett stöd, det stödet en vän ska ge i svåra situationer.
Efter allt inne i kyrkan, efter alla tal och efter vi kollat på alla enormt fina blommor och avskedsbrev till en så älskad kille. Så åkte vi hem till familjen, alla hundar precis över allt.
Vi fick se kort på honom och henne tillsammans, vackra jävla kort. De som var så lyckliga, söta och vackra. De två som passade ihop som handen i handsken.
Då berättar hon att han var så glad det sista tiden, och hans familj instämde. Då sa hans pappa "Det är inte försen man bestämmer sig för något som man är glad. Han var glad den sista tiden och det var på grund av att han hade bestämt sig".
Och jag tror också att det är så. Om jag bestämmer mig för att plugga och få godkänt på ett prov, så gäller det bara att bestämma sig för det och sen ha viljan och orken att klara av det. Och nu, i det här fallet också modet. Det är nog det som gäller alla. Att kämpa, att klara det, att orka, att ha viljan, det är allt som räknas och det svåraste.
Hon har bestämt sig för att klara det, inte göra samma sak som honom, hon har bestämt sig för att orka kämpa pch gå vidare trots att hon vet att det kommer bli det svåraste som har hänt i sitt liv. Men hon har också klarat det, den lilla tjejen är så grymt stark.
Minnen från alla stunder kommer tillbaka och hon saknar det och honom, men hon har övervunnit ondskan. Den som ville dra ner henne i samma sak som han fick gå igenom.
Ge mig styrkan.


Kommentarer
Postat av: Lia Florenz

minnen ¨är bra tat ha

2008-03-03 @ 11:36:57
URL: http://mydearbylia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0